ALLTING FINNS – ELLER FINNS INTE
2 – 10 april 2016
”ett efteråt finns; eftersmaken och eftertanken
finns; och ensligheten finns: änglarna
änkorna, älgarna finns; enskildheterna
finns; erinringen, erinringen ljus;
och efterskenet finns; eken och enen
finns, och enbärsbusken, likheten, ensamheten
finns, och ejdern och ekoxen finns,
och ättikan finns, och eftervärlden, eftervärlden”
Inger Christensens diktsamling Alfabet
Mina bilder är privata undersökningar av den omedelbara verkligheten. Jag avbildar stämningar, ytor, situationer som berör mig – genom sin okändhet. Något utanför erfarenheten som gör mig extremt uppmärksam. Epifanier kallar jag bilderna i bland. Det är uppenbarelser – men ändå inte. Aningar är ett bättre ord. Eller hypoteser som i en arkeologisk undersökning. Ibland till och med fynd. Tänker att alla människor berikar världen med gestaltade iakttagelser och reflektioner. Jag tycker om det engelska ordet ”findings”. Varje fynd skapar nya lustar att hitta och förstå mer.
Under mitt arbete bakom kameran, framför den färdiga bilden är det intuitionen som styr. Inte de intellektuella överväganden som styrt hälften av mitt arkitektarbete. Vägledd av intuitionen blir jag överraskande självsäker, vet exakt när en bild är bra eller mindre bra. När den låter ana det jag anar. När jag ställer samman flera bilder i en komposition förhåller sig den enskilda bilden till helheten som ord i en text. Det finns en grammatik, lika svårgripbar men verklig som bilderna i sig. Mötet med publik bidrar med nya erfarenheter, tolkningar och frågor. De flesta – och jag också – vill gärna sätta ord på bildernas motiv. Orden kan lägga sig som som ett mycket glest raster över bilderna, men skymmer inte.
