13 – 28 maj 2023
M I N N E S K O N S T

Detta är Tores andra utställning på Galleri Nordostpassagen på Djurgården. Målningar med ursprung från 50- och 60-talen blandas med aktuella ”Målade ord”.
Varje besökare kommer att, så långt lagret räcker, få ett exemplar av den CD som förpackad i en bok blev utgiven 2011. MENING OCH MINNEN trycktes i en överupplaga i avsikt att kunna delas ut vid ett senare tillfälle. Nu säger Tore att den tiden kommit. På utställningens sista dag, finissagen, fyller han 85 år. 


På min förfrågan om vad tavlan ovan heter har Tore skrivit:
”Det är ”Snabbmålning för Expresssen”. Lite klumpigt namn, men historien bakom är att den då käckt aktivistiska kvällstidningen ordnande en juryfri utställning för alla som ville vara konstnärer i ett rivningshus lite längre ner på gatan. Jag, som just börjat på Konstfack, var både skeptisk och attraherad. Jag insåg att det var ett reklamjippo för Expressen, men tyckte också om den respektlösa, lite retsamt folkliga tonen. I sista minuten beslöt jag vara med, köpte en färdigspänd duk och målade fort ett landskap med terpentinspädd oljefärg för att den skulle torka över natten till sista dag för inlämning. ”Äkta konst” liksom. Jag var inspirerad av någon utställning med motiv från Ibiza som jag nyligen sett.  Förutom Engelskt rött och Caput mortuum tror jag det var Monastralblått till konturerna, som jag därefter rörde ut med Zinkvitt till en massivt skymningsblå himmel. Ett mästerverk. Men inte riktigt färdig, förrän jag långt senare kom på att måla ramlisten grön.”

Tores CV, här begränsat till måleriet:

Utbildning:

Konstindustriella Dagskolan (Konstfack) 1955 – 57
Valands konsthögskola 1958 – 62

Utställningar
1958.  Liljevalchs Vårsalong 
1960   Uppsala studenters konststudio  
1965   Lilla Galleriet, Stockholm
1967   Galleri Prisma, Stockholm 
1967   Galleri AE, Göteborg
1967   Limhamns Konstförening, Malmö
1967 – 68.  Kritikernas val. Lunds konsthall
1968.  ”Mysigt hemma hos Boy-Boy”, Galleri Karlsson  med Leif Nylén, Mats G Bengtsson,
           Torkel Rasmusson Urban Yman och Kjell Westling i bandet Gunder Hägg/Blå Tåget.
1977   Galleri Doktor Glas, Stockholm. 
1981   Retrospektivt på Maneten, Göteborg, 
1981   Retrospektivt i Borås Konstmuseum.
1985   Bildgalleriet, Varberg
1985.  Galleri Händer, Malmö
1991   Galleri Engström, Stockholm
1993.  Galleri 54, Göteborg
1993.  Galleri Engström, Stockholm
1995   Restaurang Greitz, Stockholm  
1995.  Saltsjögalleriet (tillsammans med Susanne Berger, keramik)
1997.  Galleri Oijens, Göteborg
1998.  Olle Olssonhuset i Hagalund. Polaroidfoton från rivningarna i Hagalund 67-70.
Målningar från samma tid.
2002.  “Bildspår”. Retrospektivt på Vitehall, kulturhuset Fyren i Kungsbacka, 
           Blå Tåget   gästar söndag 6/10.)
2003.  ”Reformerat 50-tal”  Gula Rummet i Stuvsta.
2006.  “Åtgärdat måleri” på Nationalgalleriet Stockholm,
där även några andra konstnärers målningar åtgärdats. 
2012.  Galleri Örhänget. Målningar från 50-talet med tolkande dikter (s.k. ekfraser) 
2013.  ”Medley” Nationalgalleriet 4 – 19 maj
2013.  Lasarettsgalleriet, Eskilstuna. Oktober
2015.  Det Nya Museet, Sundbyberg, Januari
2015.  Krognoshuset, Lund  25/4 – 24/5
2017.  Galleri Ekvall+Törnblom  Stockholm.  Maj
2018.  Polaroidfoton från 60-talets Stockholm och Göteborg. Galleri Bageriet,
Konstepidemin Göteborg. Mars 
2018.  ”Måneminne” Galleri Nordostpassagen Stockholm.  September
2020 – 2021. Sommarutställningar: ”Målade ord”  Galleri Nordostpassagens annex i Trosa
2023.   ”Minneskonst” Galleri Nordostpassagen 13 – 28/5

Det fascinerar mig att Tore jobbar med både måleri, musik och texter, alla mycket speciella för honom. Här skriver han om sin bakgrund till utställningen på Galleri Nordostpassagen. Inspirerande möten och reflektioner. Texten revideras från dag till dag, som målningarna…

Minneskonst 4
Nyligen fick jag ”Det konstnärliga språket” med posten. En fin liten essaybok där den nu 92-åriga Gert Z Nordström refererar till tiden med Torsten Renqvist på Valands målarskola. 1968 blev Gert Z föreståndare för Teckningslärarinstitutet på Konstfack. Han har gjort många böcker i bildpedagogik och samarbetade periodvis med Leif Nylén. I boken ”Konst Bilder Pedagogik” berättar han bland annat om Renqvist som lärare, men uppger felaktigt att jag började på Valand först året efter Renqvist slutat där.  Under rubriken ”Två självporträtt” i samma bok skriver han en analys av texten till ”En Mr. Walker” parallellt med ett självporträtt av Edward Munch.

   Det måste varit sent på hösten 1966 som jag första gången hälsade på Torsten Renqvist i Kummelnäs. Vi satt i köket. Det var ett receptivt ögonblick. Renqvist är det närmaste undertecknad har kommit en ”mentor”. Men när jag började på Valand hösten 58 hade han just slutat. Tråkigt nog. I fortsättningen fick alla elever hålla tillgodo med en undflyende dansk landskapsmålare. Men nu, åtta år senare, träffade jag Renqvist för första gången på riktigt. Han var en strålande värd som gärna pratade om sina arbeten, såväl som privata förhållanden. Plötsligt kom han in på sin senaste offentliga utsmyckning, den nyligen avslutade ”Museum för kryptisk biologi” på ett försäkringskontor i Farsta. Ingen hade velat skriva om den. Den hade invigts i tysthet, helt utan massmedial uppmärksamhet.

   Jag såg min chans. Detta var en uppgift för mig! Jag hade ju sett alla Renqvists utställningar i Stockholm sedan början av 50-talet. Ganska snart, kanske redan dagen därpå, reste jag ut till Farsta och besiktade verket. I Konstrevy nr. 2 1967 blev artikeln publicerad, samma nummer där Leif Nylén hade en artikel om mig, Torkel Rasmusson skriver om Dick Bengtsson, Torsten Ekbom om Mats G. Bengtsson, Thomas Tidholm om Ola Billgren, Staffan Cullberg om Jan Håfström och mycket annat. Ett späckat nummer kan man säga. Och omslaget visade sig vara en utfallande detalj ur ”Museum för kryptisk biologi”, Renqvists fris på Folksams försäkringskontor. Detta var strax innan Renqvist växlade om sin verksamhet och nästan helt och hållet blev skulptör. 

    I vinjettbilden på min Fb-sida sitter Torsten och jag i hans ateljé och pratar, helt ovetande om att vi fotograferas av Kajsa från utsidan. Det måste varit hösten 1982 som vi tog färjan över Oxdjupet från Rindö till Värmdö för att åka och hälsa på.

Läs gärna Minneskonst 1. 2 och 3 på Tores hemsida www.toreberger.se.