NILS GUNNAR ZANDER

nilsgunnarzander.com

År 2015 ställde Nils Gunnar Zanders ut på Waldemarsudde. Då skrev överintendenten Karin Sidén dessa rader om de rika erfarenheter som drivit honom:

    ”Varje människa har sitt eget inre rum, sitt revir. Även tystnaden har sitt revir. Att behålla kontrollen över det högst personliga egna inre rummet kan vara en grundläggande förutsättning för skapande, och för kreativitet. 
Den kylslagna januaridag 2015 som jag träffar Nils Gunnar Zander i hans vindsateljé på Södermalm i Stockholm, inleds vårt samtal om skapandets förutsättningar och om det inre rum som format just hans bildvärld. Vi samtalar till tonerna av Miles Davies öppna, frihetsbejakande, spirituella och samtidigt konstruerade musik.  Miles Davies Walkin´ från 1954 med dess vindlande jazz-improvisationer, underlättar inte bara ett associativt tänkande och samtalets gång; Miles Davies musik har även länge fungerat som en av flera viktiga inspirationskällor för Nils Gunnar Zander som målare.  

De stora dukarna står tätt uppställda utefter väggarna i Zanders ateljé. Det är märkvärdiga bilder som fångar det sublima i upplevelsen av en vackert kärv och samtidigt skrämmande natur: den röda jorden, en sprucken mark, uttorkade saltsjöar, oändliga vidder, ett skoningslöst ljus och hetta. Nils Gunnar Zander vet vad det innebär att lämna de invanda synintrycken, den väl kända kulturen och naturen för det främmande och väsensskilda. Resor i Asien men framförallt mötet med den särpräglade australiensiska naturen, och med aboriginernas kultur, har kommit att prägla hans konstnärskap alltsedan det sena 1980-talet. Det kanske finns en koppling bakåt till hans arbeten med leran där ugnens hetta var en del av processen.

Men Nils Gunnar Zanders målningar har även andra, och fler, referensbottnar än så. Många av hans verk antar en närmast vetenskaplig, geologisk hållning i ett närgånget studium av jord, mark och bergarter samtidigt som motiven öppnar upp sig mot gräns- och tidlösa rymder av färg och ljus. Perspektiven växlar mellan mikrokosmos och makrokosmos, mellan det påtagligt nära och de oändliga rymderna, galaxerna. Zanders målningar har efter tid alltmer fjärmats från det föreställande och närmat sig abstraktionens gräns, där måleriets elementa färg, form, struktur och yta fokuseras, om än naturen aldrig helt och hållet övergivits. 

Konstens förmåga att hänföra betraktaren är en annan sida av det sublima. Till de konstnärer vars verk kommit att hänföra och tjäna som inspirationskälla för Zanders eget konstnärskap hör Jackson Pollock. I mångt och mycket finns ett släktskap mellan Pollocks och Zanders verk i de skikt av måleri som skapar ljus och mening i en växelverkan mellan tecken, kalligrafi, former och mönster. Nils Gunnar Zander kom på 1960-talets mitt att även inspireras av Haikudiktningens koncentrerade språk och av Tomas Tranströmers poesi. Text och bild har sedan dess ofta mötts i Zanders verk. Sådana korsbefruktningar kom även att utgöra en särskild tematik i den utställning som han arrangerade tillsammans med poeten Staffan Stolpe på Galleri Doktor Glas 1987, och i de verk som han skapade i dialog med Dag Hammarskjölds Haikudikter under firandet av Dag Hammarskjöldåret 2005.  

Jackson Pollock var, liksom Zander långt senare, hänförd av främmande kulturers konst, uttryck och naturtyper. Som en av de främsta företrädarna för den abstrakta expressionismen kom Pollock med sina målningar att skänka uttryck och men-ing, inte i det föreställande, utan genom måleriets egna för-utsättningar. Betydelsen av Jackson Pollocks, andra abstrakta expressionisters och modernisters verk kom för Zander, strax före, under och efter studierna i keramik på Konstfack 1964-70, att stärkas i och med besöken på Moderna Museets utställningar Rörelse i konsten, Jackson Pollock, Jean Fautrier och Fyra amerikaner. Nils Gunnar Zander var i tidiga tjugoårsåldern när Moderna Museet under Pontus Hultén arrangerade dessa uppmärksammade utställningar, och då han även upptäckte Miles Davies epokgörande jazzmusik. Det var under en tid av stora omvälvningar på konstens och politikens område. Nils Gunnar Zander hörde då till de i en yngre generation som gjorde vapenfri tjänst, som aktivt tog ställning mot atomvapen och som sällade sig till fredsrörelsen. 

Länge var leran och blyplåten Zanders främsta medium, om än han på Doktor Glas 1979 även visade måleri. Med keramisk skulptur och objekt i bly ställde Zander ut vid ett flertal tillfällen på 1970- och det tidiga 1980-talet, däribland tillsammans med Hertha Hillfon och Torsten Renqvist på Bror Hjorths hus i Uppsala 1982. Först i och med resan till Australien 1987 kom måleriet att bli hans främsta uttrycksmedel. Och så har det förblivit sedan dess. ”